Leta i den här bloggen

fredag 7 september 2012

R.I.P Stefan Liv

Idag går alla mina tankar till den ofattbara flygolyckan i Ryssland för ett år sen. Dagen då allt förändrades och en hel bygd drabbades av stor ofattbar sorg. Vi kommer alltid sakna dig Stefan Liv. Du är för alltid saknad - aldrig glömd.

Ditt liv såväl som din målvaktskarriär fick ett abrupt slut. Vi kan fortfarande inte fatta att du inte kommer att komma tillbaka och spela i HV, kommer vi nånsin att fatta det?? Du skulle komma tillbaka och avsluta din karriär i HV. Så hade du tänkt. Du kom hem i en kista och hela ishockey-Sverige sörjer dig. En vän till mig sa att det inte var dags att gå hem nu - och syftade på ditt bejublade sångframträdande efter SM-guldet 2004. Nej det var inte dags att gå hem än, aldrig har väl uttrycket Gone too soon varit mer passande.

Ikväll deltar jag i minnehögtiden vid Kinnarps Arena och kommer skicka upp en Thailykta vid Vätterstranden tillsammans med tusentals andra. Det kommer bli vackert, men också sorgset och tungt.



Today, all my thoughts goes to the horrible plane-crash in Russia one year ago. The day everything changed and an entire region was struck by unthinkable grief. We will always miss you Stefan Liv.
You are forever missed - never forgotten.

Your life as well as your career got a sudden ending. We still can't get it that you're not coming back to play for HV71, will we ever? Yuo were supposed to come back and end your career in HV71, that was your plan. Instead, you came home in a coffin and Icehockey-Sweden is mourning you. A friend of mine said that it wasn't time to go home yet - and referred to your memorable song-performance after HV71 had become Swedish Icehockey Champions in 2004. No, it wasn't time to go home yet.
Never have the expression Gone too soon been more appropriate.

Tonight I am going to participate in the memorial at Kinnarps Arena and send up a Khoom Loy with thousands of other people. It will be beautiful, but also sad and heavy.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar